jag vet att vi vandrat så många trasiga stigar. jag vet att vi suttit i det svartaste av mörker, både du och jag, var för sig och tillsammans. jag vet att mycket har varit svårt, att vi glidit isär alltför mycket det senaste året. men älskade vi har tagit oss igenom allt detdär, och trots att vi fortfarande har stigar att vandra så klarar vi oss. ensam är inte stark längre i en underbar betydelse.
du är och kommer alltid vara det som gör att mitt hjärta slår hårt som tusan, och knappt slår alls på en och samma gång. du kommer alltid vara den som får mig att må bäst i världen och sämst i världen på en och samma gång. du är allt jag önskat, allt jag velat ha, allt jag någonsin drömt om. och så kommer det alltid att vara.
jag vet att jag sprungit iväg, alltför många gånger. men nu vet jag att jag är här för att stanna. för utan dig finns det ingen mening i livet. så många gånger du räddat mitt liv, och jag ditt. it will always be you.
jag älskar dig, trots att jag inte alltid visar det. trots att jag ibland faller ihop och känner mig mer död än levande. men jag hoppas du kan leva med mina brister, med mina misslyckanden, mina rymmningsförsök. jag vill att du ska stå ut.
/ yours
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar