I'm a mess....

"it's gonna take a lot to drag me away from you
there's nothing that a hundered men or more could ever do....
I bless the rains down in Africa.."


är bara glad att du lever! miles away does not matter anymore, the most important thing is that you're alive. har förlorat tillräckligt å orkar inte förlora någon mer. vägrar!

kärlekslivet. vem vet. jag träffar någon atm. men kan inte ha ett förhållande å ja.. hur säger man det? jag gillar killen som fan liksom. men att ta steget, det finns tyvärr inte på kartan just nu.. samtidigt cirkulerar another one in my head. å ja vet att ja aldrig släpper den människan ur mitt huvud. saknar chris. vad äre för jävla mess?! vad är detta? attention-whore 24/7? .... nej jag vet ingenting. vill bara ha allt ur huvudet. that's why I write it here.... för att få ur mig skiten.



allt är rörigt.
snälla undvik mig om ni inte vill ha problem typ.

when u least expect it....

då slår bomben ner igen.

förlorar jag dig också så är det slut på mitt liv. för då orkar jag inte mer. fick reda på att en av mina allra närmaste legat inne på sjukhuset efter ett självmordsförsök. HUR MYCKET ORKAR MAN?! kan inte helvetet ta slut snart? räcker det inte med att jag förlorade min finaste för ett halvår sedan? ..... när man känner att man får tillbaka någon slags gnista att leva då slår det tillbaka igen.

att andas är lite lättare nu än för några månader sedan. alla runt omkring gör det lättare att andas, och att faktiskt le. jag har så mycket kvar trots att jag förlorade min hälft. "just call me a survivor, have to be a fighter" ...

det finns många gånger som jag tänkt tanken på att inte längre leva. många år av tankar, planerande.. men någonstans tar det stopp. när albin lämnade mig ensam här på jorden så blev tankarna starkare än någonsin. han hade hållt mig vid liv. jag var tvungen att hitta andra anledningar till att leva för att orka. jag levde för min familj och mina närmsta vänner. några av dem har nu lämnat min sida för att jag fuckat ur pga min sorg. men jag har fortfarande kvar de finaste, de som aldrig ger upp mig, vad jag än säger/gör.


vad tror ni händer med en människa som förlorar sitt livs kärlek? honestly,..... tror ni människan KAN bete sig som denne tidigare gjort?! imagine yourself in my position and think again, and again. många av er hade inte ens stått upp som jag nu gör. JAG ÄR STARK, och jag vet om det. om ni inte vill ha med mig att göra så är det fine, men jag trodde faktiskt att vissa skulle sticka ut och stå vid min sida no matter what, oh god I was sooooo friggin' wrong.


men jag kämpar. alltid. för dig min finaste albin.

I can't sleep 'cause it's burning deep inside

om 5 dagar är det 5 månader sedan du lämnade mig... jag lever, jag andas. jag försöker att ha roligt, jag försöker att må bra. mycket har hänt sedan den dagen du valde att lämna mig. mycket positiva saker. den saknaden och den ilska jag haft finns fortfarande kvar, men går att hantera lite mer nu. jag saknar dig, tänker på dig varje dag. ingenting kan ändra på det. men jag försöker fortsätta leva mitt liv, som du velat.

du var det finaste för mig, och kommer alltid att vara. min älskade albin. ingen kan någonsin komma i närheten vad du var för mig. det är med sorg i hjärtat som jag skriver detta. alla minnen vandrar tillbaka, saknar allt som var du. ditt fina leende, din röst, dina ord, din kropp, ditt hår, din doft. fan!!!!! FAN TA DIG!

alla känslor är blandade, ilska, sorg, lättnad, ALLT. men mest av allt SAKNAD.