Igår höll jag på att totalt bryta ihop. Allt jag ville göra var bara att hälla i mig all medicin som finns här hemma och bara lägga mig ner och vänta på att hjärtat skulle sluta slå. Men jag var så rädd. Så rädd för vad min familj skulle tycka osv. Jag skulle aldrig kunna göra så mot dem, ALDRIG!
Insåg bara att jag behöver hjälp och det fort. Pratade med mamma om det idag. Väntar på en ny tid hos läkaren eftersom jag inte kan imorgon då jag ska iväg på ett annat möte. Jag vill bara sätta mig ner och gråta tills jag försvinner!
Känner dock att jag orkar inte gå och vänta på att samtalen ska hjälpa. Men jag vill inte äta någon medicin, men kanske jag själv måste inse att det är det enda som kan hjälpa mig just nu! Mådde så mycket bättre förra gången, men jag vet inte. Ska först tala med kuratorn på läkarmottagningen och se vad hon säger och sådär.
Snart ska jag och mamma iväg på vattengympa. Ska bli kul att göra något! Motionera <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar