Återigen är klockan egentligen för mycket och jag borde sova för att gå upp i någorlunda skaplig tid och kanske göra något. Men jag orkar helt enkelt inte. Mina krafter är helt slut, det tar på mig otroligt mycket att må såhär dåligt. Egentligen vill jag bara sova bort hela denna veckan, nästa också kanske, och veckan efter den också! Mitt liv har ingen mening för tillfället och jag bara går i mitt skal och andas då och då, ingenting mer.
Människor omkring mig drabbas också p.g.a denna depression som sakta börjar äta upp mig och fylla mig med obehagliga tankar. Önskar verkligen att jag kunde le, prata och åtminstone försöka vara glad för någon annan. Men nej, det går inte nu! Och jag är ledsen för det. Men så är det, situationen är som den är, och jag kan inte göra ett skit åt det.
Så är det, acceptera det eller försvinn!
Jag orkar inte bry mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar