jag tror inte du förstår, jag tror egentligen inte att någon förstår. det är svårt att ens försöka förklara vad jag har gått igenom. jag vet, det finns många som går igenom tuffa saker. men ni kan ändå inte förstå hur det känns inom mig. det går inte ens beskriva. några nätta ord kan inte få er att förstå även om jag skulle så önska.
jag önskar så jävla mycket att du kunde förstå vad jag menar, hur jag känner. det är inte så att jag med vilje vill vara elak och stöta bort folk, tvärtom. jag bryr mig så fruktansvärt mycket om de som står mig nära. och oftast är det just ni som får stå ut med mest skit. jag är ledsen om du blivit min slagpåse i många lägen..
jag förstår inte ens på mig själv. jag fattar ärligt talat inte vad jag håller på med. har nog aldrig gjort. men jag försöker inte bara leva utan överleva. det är tillräckligt svårt som det är. och när jag lyckas såra människor blir allt tio gånger värre. ingenting är meningen, och likt dig tror jag inte alltid att jag förstår att folk blir sårade.
jag vet inte vad jag ska ta mig till. jag vet inte hur jag ska leva alls. jag försöker mest bara orka med att andas. tro mig, det är tillräckligt svårt. och nu när mörkret kommer så blir allt ännu värre. visst, depressionen finns med mig på våren och sommaren också, men på hösten och vintern är den där gånger två. dels därför har jag beslutat att höja min dos med medicin. ska prata med min läkare i veckan när jag har tid.
tro mig, jag vill inte leva såhär. jag vill inte ta medicin, jag vill inte gå till min samtalskontakt och sitta där och spy ut mitt liv på silverfatet. jag vill bara vara en medel-svensson med normala problem, en dålig dag ibland osv. istället måste jag varje dag jobba med mig själv för att ens orka andas, för att försöka leva ett liv.
känner mig som den mest ensamma människan i världen. jag behöver någon att hålla om. ska det vara så svårt att förstå? här står jag och faller, jag vet du gör likdant. men någon gång måste du också ta tag i allt. det kan inte alltid vara jag. någon gång måste du släppa allt och satsa. det är det enda jag begär. "it will always be you", du vet det.
förlåt för allt klagande. men jag använder denna bloggen för att få ur mig allt. tycker ni inte om det så behöver ni faktiskt inte läsa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar