I got a friend

jag har en vän, en vän som fallit hårt, så många gånger. denna vän har haft ett kaotiskt liv. det låter då inte så konstigt att denne knappt har någon medkänsla alls. när allt varit skit, när ens familj gett upp en, när allt man har att vända sig till är sig själv. då är det klart att den enda man kan lita på är just sig själv, om ens det.

min vän hade och har ett mörkt inre, fyllt av hemligheter, skam och kaos. dennes hjärta är likt en sten, hård och kall. ändå kallar jag denne min vän, och det har sina anledningar som följer;

* aldrig har min vän lämnat min sida
* aldrig har min vän sagt att jag inte duger
* aldrig har min vän krävt ett skvatt ifrån mig what so ever
* aldrig har min vän gett upp hoppet om mig

* alltid har min vän haft något klokt att säga
* alltid har min vän älskat mig för den jag är
* alltid har min vän tänkt på mig
* alltid har min vän gett mig den respekt jag så förtjänar

hur kan jag inte älska denna person? det är väl ändå ganska självklart. många hade kallat mig dum i huvudet som stannar hos denne. men nej, jag är nog världens smartaste människa, för jag förstår denna person på ett plan ni aldrig någonsin kommer göra. det kallar jag bright minded så att säga.

så käft!