jag vet att jag är korkad. fan jag önskar jag var mer ödmjuk än vad jag är. jag önskar att jag inte var så självisk. och att jag kommer fortsätta vara det gör att jag mår ännu sämre. jag tänker inte ändra på detta.. men det skär djupt in i bröstet att någon kommer att bli sårad in the end. jag lyckas alltid göra folk besvikna, på ett eller annat sätt. jag är tydligen född att misslyckas med allt vad relationer heter.
varför kan inte jag få ha ett vanligt liv? där jag har någon som finns där, som är nära, som ser en framtid. jag är trött på att leva i nuet just nu, för det har noll att erbjuda. jag behöver närhet, och jag ursäktar mig tusen gånger om för att jag sårar folk p.g.a. mitt själviska beteende. men jag är sån,..
jag har iallafall bestämt mig nu, jag ska öka min dos med medicin. ska ringa läkaren på tisdag. måste få detta fixat innan mörkret äter upp mig totalt. just nu vill jag bara krypa ner i ett hål och stanna där tills jag hittar någon jag kan leva med, och tills det blir vår såklart. jag klarar inte av mörker, jag vill ha ljus, gröna träd, varma solstrålar som smeker min hud, jag vill ANDAS!
usch,, hjälp mig ändra på mig?
snälla du. hjälp mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar