well.. vet inte riktigt vart jag ska börja eller sluta.. jag mår inte bra. vet inte ens riktigt vad det är men antar att det är skolan som spökar. jag vill verkligen inte dit igen. jag känner inget positivt alls.. sedan kommer vintern snart och den kväver mig. att jag snart inte kommer att ta min medicin över huvud taget oroar mig också.. vad fan ska jag ta mig till?
hm.. philip har varit här sen i fredags, vi har typ mest suttit inne å myst, har inte vart det bästa vädret de senaste dagarna.. och idag ringde hampus och förvånade mig, skyllde på att han tappat bort laddaren till sin telefon, ju mer jag tänker på det desto mer börjár jag tveka.. jag bad han ringa mig senare för philip var här, vet inte ens om han kommer göra det men det får vara upp till honom för jag tänker då inte ringa..
Ibland skäms jag över hur jag sårar vissa människor. samtidigt är det aldrig medvetet utan det lyckas bara bli så.. jag lyckas ju alltid göra någon besviken. det tar på ens krafter att veta att man sårar någon, det tar ju till och med på en då man tror sig sårat någon. men ibland måste man tänka mer på sig själv än på andra hur egoistiskt det än låter. det finns en gräns och vem som helst kan säga stopp. jag sårar inte, ni sårar er själva genom att inte säga stopp. att ni går över era egna gränser är inte mitt fel, jag brukar göra samma misstag, gå över min egen gräns så att jag själv blir sårad, dock är det mitt eget fel.. så tänk innan ni handlar för jag kan inte ta ansvar för någon annans känslor utan enbart mina egna.
See you in the fame
/ jennyfer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar