har försökt att komma igenom dessa dagar, men det har varit svårt. Har haft svårt för att äta, stiga upp ur sängen, somna.. det är väldigt jobbigt. Tyvärr önskar jag att jag ska drabbas av någon elakartad sjukdom så att jag får vara hemma från skolan. Det kommer verkligen bli jobbigt att ta sig igenom den just nu..
Ska ringa till läkaren på måndag och säga som det är. Finns inte så mycket mer jag kan göra. Om jag inte börjar igen så kommer jag falla platt.. Så är fallet, jag önskar verkligen att det inte var så. Att jag skulle få gå fri från det nu och känna att "nu mår jag bra". Känns som att jag är dömd att misslyckas på varenda sätt som det går att misslyckas på..
Falska vänner gör ju inte saken bättre heller, kanske de inte är falska, men de förstår inte vad jag går igenom. För dem är det kanske bara att skaka av sig, men för mig är det inte så.. Det är fruktansvärt jobbigt att de inte förstår. Sen finns det de som iaf vill hjälpa och det uppskattar jag. Sedan finns det själviska idioter som tror att detta är något som jag inbillar mig och överdriver. Just nu är jag bara väldigt sur på dem.. Kanske är bara för att de inte förstår, klart att de inte kan sätta sig in i min situation, men man kan ju iaf lyssna.
well..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar