hej ångest, hej depression.. varför nu? jag brukar ändå få slippa hyfsat mycket av detta när det blir ljusare ute. ändå sitter jag här med allt. denna jävla ångesten som jag haft nu i flera dagar vägrar försvinna, och jag undrar.. när fan ska jag få vara lycklig? jag är så jävla trött på att folk försöker förstå när de inte gör det. är trött på att folk tror man mår bra för att man ler offentligt.
jag vill bara att någon jävla gång ska mitt liv kunna kännas någorlunda enkelt. men allt jag gör får jag kämpa för att klara av. hade ni fått känna på detta så hade ni inte heller varit så jävla kaxiga!! är det då konstigt att jag är sur, frånvarande, arg, bitter, ledsen?
nej idag orkar jag inte med mänskligheten.
2 kommentarer:
Ångest är svårt att förstå om man själv inte upplevt det. Vilket är synd för det är som om de flesta tror att det är något man känner för man är svag. Fast man egentligen är overkligt stark. För det är inte lätt att andas när paniken rusar i blodet, i tankarna, i allt. Jag hoppas mer än du anar att du kan få le utan att behöva anstränga dig, vill att det ska ske utan att du ens märker det. Vill att ångesten ska lämna dig i fred, så du kan få leva fullt ut <3 . Ångest är som att ha en stor sten som väger ton över en när man ligger på golvet, då är det fruktansvärt svårt att resa sig upp.
tack sanne <3
detsamma ska du veta!!!!
Skicka en kommentar