maybe I needed you, maybe I was ready to give it a try.. ever thought 'bout that? guess you never did
jag blir bara så trött på allt. jag får panik av det här jävla kärlekstjabbet. kan det inte bara vara enkelt? men vad fan gör man med avstånd liksom? det går ju liksom inte trycka ihop sverige till en liten boll, även om man så vill. allt hade varit så mycket enklare då. senaste dagarna har jag fattat tycke för en person, vilket stör mig för först blev jag rädd och ställd "jag tycker verkligen om dig", men så kommer avståndet och sabbar allt. det är inte meningen att jag nånsin ska få vara glad.
kanske jag ska återvända till det destruktiva "förhållandet" jag hade förut. saker och ting kanske ändrats? jag hoppas och vill så mycket att det ska ha blivit annorlunda. men att se döden i vitögat är inte riktigt vad jag hoppats på.
jag vet att jag lyckats såra dig, på mer än ett plan. men du har sårat mig minst lika mycket. jag är confused. speciellt när du inte hör av dig. vart är du? du finns i mina tankar.....
ytterst förvirrat inlägg. förväntar mig inte att någon ska förstå. men jag vet en som kommer att förstå, någon som funnits i mitt liv i 5år, som känner mig in och utan, mer än jag känner mig själv. vill du förklara vad jag gör?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar