Jag är ledsen för att jag inte orkar mer.. Jag kan bara inte hjälpa det. Jag bara hoppas att du under denhär tiden
klarar att ta dig igenom vad som återstår. Jag vet, vägen är lång och svår, men jag finns alltid där, om inte i kropp så iallafall i själ.
Mina tankar kretsar kring dig då vi inte hörs av, självklart. Och jag bara hoppas att du någonstans ändå vet att
jag finns där, no matter what. Även om allt just nu är en aning kaosartat.
I know, I'm putting big fucking holes in happiness. Atleast in my own.
just hug that teddybear and everything will be alright, I promise!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar