dendär jävla tomhetskänslan kommer sitta i ett bra jävla tag. det är inte så jävla lätt att bara glömma, även om man försöker att inte tänka på det. och när ensamheten är slående så kan man inte komma ifrån tankarna, hur mycket man än vill!
jag trodde dig faktiskt när du sa att det en gång skulle bli vi. tanken på att ha blivit så otroligt grundlurad får mig att vilja skjuta skallen av mig på en gång. jag fattar inte hur jag lyckas bli så jävla lurad? men jag kunde inte se det komma... aldrig, inte en chans att jag hade kunnat förutspå det.
ja känner mig så jävla övergiven, som något litet djur som blivit lämnad av sin mamma. känner mig ensammast i hela jävla världen. jag vet att jag inte är det, men det känns så. kärlek är svårt och jag lyckas visst alltid pricka in de största idioterna.
nåja. nu ska jag försöka tänka på annat, lyssna på bra musik å sen läsa LaVey's "the satanic bible" som kom för några dagar sen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar