wow, jag har gjort mitt första framsteg på år och dar känns det som. idag bad jag om ursäkt för mitt otroligt elaka beteende gentemot en viss person som absolut inte förtjänat det. pga mitt självcentrerade jag har jag utnyttjat någon som absolut inte förtjänar det. så idag bad jag om ursäkt och menade det. det har i stort sett aldrig i värlshistorien hänt innan. i alla fall inte i mitt s.k "vuxna" liv. det hände väl när man var liten och bröt av ett ben på någons barbiedocka, men längre än så har jag aldrig gått.
jag inser att jag sårat en del människor genom åren. vissa bryr jag mig fan inte ens om att jag sårat, för de har minst sagt inte förtjänat min respekt. men det finns en som absolut förtjänar min ursäkt. och idag fick han den. så det känns bra.. typ... eller nåt.
usch nej jag suger på att be om ursäkt. och det tynger nästan att göra det, att svälja sin stolthet. men jag antar att det är bra att jag försöker.....
that's it.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar