Accomplished

de senaste veckorna så har jag tänkt väldigt mycket. tänkt på hur saker och ting såg ut för några år sedan, och hur dem ser ut idag. visst, jag får jobba jättemycket med min depression å kan inte sluta äta medicinen eller prata med min samtalskontakt. men jag har ändå lyckats åstadkomma en hel del, som föjer;

* jag har påbörjat en utbildning som jag snart gått i ett år
* har flyttat hemifrån
* jag har skaffat mig en egen lägenhet
* jag har skaffat en kissekatt som jag tycker väldigt mycket om
* har lyckats skaffa mig en samtalskontakt som jag trivs med
* betalar mina egna saker
* diskar och håller ordning i lägenheten
* inköpt saker till lägenheten

and so on...

visst, det är inga omöjliga saker jag har uppnåt enligt många. men för mig är det ett stort steg i rätt riktning, i rätt riktning för att försöka bli frisk och kunna leva ett normalt liv. att jag ens orkar ta mig ur sängen på morgonen och genomföra pluggandet är en stor grej. förr var det jättejobbigt. jag tar små stapplande steg. men för ett år sedan så trodde jag inte att något av ovanstående var möjligt. jag trodde jag skulle falla över kanten totalt.

vill mest bara skriva upp detta för att påminna mig om vad jag faktiskt åstadkommit. ofta fokuserar man på det negativa, människan är sån till instinkt. men jag vill faktiskt också inse att jag tagit små kliv framåt. och även fast man faller tillbaka i gamla mönster igen så har man iallafall försökt.

så är det..