varför slutar det alltid med att jag vill be om ursäkt? jag som egentligen inte gjort något fel. de känns som om jag försöker lägga skulden på mig själv så jag får en anledning att höra av mig å be om ursäkt. fan. jag vill inte be om ursäkt. det är inte mitt fel! det är DITT fel.......... och DITT. fattar ni? jag pallar inte med sånhär skit, å ja börjar komma över skiten, så ge mig inte en anledning att be om ursäkt för något jag inte gjort! att få sms från någon som gjort ett val i sitt liv, som valt att lämna mig utanför....... varför? varför gör du så mot mig? du vet hur svag jag är. jag kommer svara.... jag kommer skriva saker ja känner, trots att jag helst av allt bara vill be dig dra åt HELVETE!!!! fan också.. varför just mig? varför händer det mig? varför? pallar inte.
så länge ni inte hör av er till mig så kan jag leva mitt dysfunktionella liv för mig själv. kan ligga med vem fan jag vill och skita i ALLA konsekvenser. kan hora runt så jävla mycket jag vill........ kan ersätta er i tillfälliga kontakter. jag har till och med glömt hur era röster låter.... jag vill glömma. jag vill inte komma ihåg. allt är in the past. jag vill inte höra, vill inte se.. förstå, acceptera och gå ur vägen! jag är inte svag egentligen, men ni två har etsat sig fast, vet mina svaga punkter å kan trycka på dem när som helst. så sluta, jag ber er! låt mig leva... låt mig gå vidare. låt mig andas lättare. snälla. jag ber. jag befaller. jag..... tänker inte acceptera nån mer skit. jag tänker inte!!!
fuck off, stupid!
"I should have picked the photograph
it lasted longer than you"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar