trots omständigheterna mår jag ganska okej. det senaste har jag fått mig en ny bekantskap, en fin brud som jag tror jag kommer hänga en del med. första gången vi verkligen träffades å umgicks, vilket var i torsdags, så kändes det som om vi träffats hur många gånger som helst. det var så lätt å prata om allt å inget. väldigt trevligt! det är fint när det blir så!
igår var jag med fint folk å glodde semifinalen i handbollen, å sverige gick vidare till final. fyfan va vi skrek å hejade. helt sjukt häftigt! sverige kommer stå där på prispallen med antingen guld eller silver, å de avgörs imorgon. då ska vi samlas igen å titta :) finfint! ekdahl, andersson och ekberg var fina igår. å målvakten andersson gjorde ett fenomenalt jobb och många viktiga räddningar. härliga handboll!
sista jobbveckan nästa vecka. det firas i gbg nästa helg med min finaste bästa sanne! blir liseberg å rom för hela slanten. ska dessutom försöka hinna med att träffa simon som jag inte träffat på år å dar. ska bli fett kul! de e tråkigt att vi glidit ifrån varandra., men sånt som händer när man bor i olika städer å annat händer runtomkring.
annars har jag inte tänkt så mycket på mitt mående. var väl först igår jag insåg att jag är förbannat trött på hur jag mår. när jag låg å pratade med stina om det. insåg hur jävla längesen det var som sjukdomen inte existerade i mitt liv. i sju jävla år, snart åtta har den funnits där. det är sinnessjukt. hur länge orkar man? hur länge står man ut? började med upptrappning i tisdags, snart ligger jag på maxdos. orkar inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar