I admit, I miss you, I miss us. but this is beyond my control, and I just have to live with it. learn by your mistakes? probably.....
annars är det inte mycket med mig. ökat min dos av medicin, lever i ett jävla koma å orkar inte riktigt bry mig om att äta. känns som ett jävla bra liv!
ska inte följa med å paddla imån utan va hemma hos familjen. de som förstår mig! dra täcket över huvudet, och låtsas att allt är så jävla bra..... inga ledsna miner här inte,.
känns som jag inväntar något slags mirakel. något som kan omvända allt detta. men icke.. jag försöker åtminstone hålla fast vid dem som betyder mest för mig just nu. det är inte heller så lätt när man mår såhär. men jag försöker väl.
mer förhäxad. jag orkar inte laga mat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar