ja, rubriken är sann. däremot har jag väldigt svårt att förstå det. det handlar om så mycket annat än mitt eget liv.. alla dessa demoner som kommer å hälsar på mig tar en del av mig själv, en del av mitt liv. jag försöker att vara de flesta till lags, men det är inte alltid så lätt när man själv är ett vrak.
jag förstår inte vad som hände. för helt plötsligt föll jag pladask ner i skiten igen. jag vet inte ens när det inträffade exakt. helt plötsligt föll jag handlöst och orkade inte ta mig upp. jag trodde ändå någonstans att jag hade passerat det värsta, att jag skulle få bli frisk, men nej.
jag önskar inte min värsta fiende detta. jag önskar ingen detta. det är en mardröm som inte går att vakna upp ifrån. att inte veta orsaken till det gör det ännu mer ångestladdat. att bara falla, att slå rakt i backen utan att kunna peka på en exakt orsak är skrämmande, även för mig.
jag vill att allt ska försvinna, nu på en gång. jag ville aldrig att detta skulle utvecklas till något långvarigt.. vem vill det?! däremot vill jag ha svar på vad det är. ovissheten gör mig tokig!!
nåja.. har delat med mig lite av en frustration som ligger å gnager inom mig. delat med mig till mig själv. hoppas att när jag läser detta i framtiden så har saker å ting förändrats till det bättre.....
"ja om du var jag, hade du då fortsatt gå? fastän tiden runnit ut, fastän allt ditt hopp var slut?"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar