sitter och funderar.. tankarna snurrar runt, runt i huvudet. jag vill så mycket, vet så lite. någonstans är allt så fel, men samtidigt så jävla rätt.
ja, jag ångrar att jag lät dig gå, mer än du förmodligen nånsin kan förstå. titta jag lyckades koka ihop ett rim här också.. men ärligt talat, jag ångrar det, av hela mitt hjärta. vi hade det så jävla bra ihop du å jag. allt var så lyckligt, lätt.
jag har alltid haft någon konstig dragning till killar som mår dåligt på ett eller annat sätt. utan att egentligen veta nåt i början har jag märkt att det är ett återkommande faktum. ju mer man lär känna en person, så märker man hur mörka de är.
visst, du var mörk inombords, men det var fortfarande inte så krångligt. du var ärlig, du var okomplicerad i dina tankar och känslor. du sa ärligt och rakt att du ville att jag skulle vara din, och jag mitt jävla dumhuvud sa nej. jag antar att jag då hade tankarna på någon annan, någon som aldrig försvinner ur mig.
om jag kunde ta tillbaka något så skulle jag ta tillbaka tiden vi hade. för så otroligt roligt kunde bara vi ha. vi delade denna sjuka humor, bara vi. bara du å jag.
blev så förvånad när du idag skickade sms å berättade att du hittat ett brev från mig. ett brev jag förmodligen skrev i allra största förtvivlan. jag är så ledsen för att jag är ostabil, deprimerad, sorgsen, trasig och vilsen.. vi hade säkert kunnat få det bra. ibland är okomplicerat bra, speciellt för mig.
äsch punkt. jag vet vad som blir och inte, och detta är nog ett inte.. även om jag ibland önskat annat. förlåt för alla gånger jag dragit ner dig, rivit upp din själ.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar