"hur mycket av livet vill man egentligen leva?"
en oerhört nyttig och djup fråga. såg på miami medical och då var det en läkare som ställde frågan. kände att den frågan har väldigt mycket med mitt liv att göra. för just nu känns det som att jag vill leva så lite av mitt liv som möjligt. känns som att saker och ting hindrar mig från att leva, och när jag väl försöker leva, ja då faller jag pladask död igen. jag valde inte detta, tro mig. jag hade velat leva så mycket av mitt liv som möjligt, om det sett annorlunda ut.
ibland känner jag mig så skyldig för att jag mår dåligt. det finns sådana som har det så mycket värre. en klok människa sa en gång till mig att man inte ska jämföra problem, och jag vet det. men kan ändå inte sluta upp och tänka att jag inte har "rätten" att må dåligt. jag kan inte peka på roten till mina skador, till min gigantiska sorg. visst, det finns små ärr här och där som går att förklara, men de uppfläkta såren, jag kan inte förklara..
och om inte jag förstår själv, hur ska då någon annan göra det? jag känner mig tom och full på samma gång. jag känner mig något så kollosalt ensam. kan knappt beskriva hur mitt hjärta känns. tomt, sönderrivet, ärrat, blödande, fullt, äckligt, ihopklistrat, trasigt, trassligt, skräpigt, ALLT!
fan, ta mig härifrån!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar