Igår hände det som inte fick hända, morfar somnade in.. Jag hörde hur mamma brast ut i gråt när hon svarat i telefonen. Vi åkte in vid 7tiden och hämtade upp min kusin Linda i Nässjö. Hon höll min hand hela vägen in till sjukhuset i Eksjö. När vi kom fram var det tunga steg som tog oss uppför trappan och in till sal nr 12. Och därinne låg han, morfar. Han såg nästan ut som en docka, vacker som få. Och när jag kysste hans panna och tog hans hand i min så kändes det som tiden hann ifatt mig och stannade helt.
Nu slipper han lida mer, nu slipper han detta liv. Det sjuka var att samma dag som morfar gick bort så gick även hans bästa vän bort. De följde varandra genom hela livet och ända in i döden.
Imorgon kommer begravningsentrepenören Josefsson hit, som även hade hand om farfars begravning.
Det är så overkligt. Morfar, jag saknar och älskar dig.
/ jennyfer
2 kommentarer:
honey! jag lider med dig.
en morfar är någon man bara har en av, någon man har ett speciellt band till. en morfar är något fint. han kommer få det bra!
bättre än på den hemska jorden.
<3
jag vet vad du menar. kyssen i pannan, handen i sin hand. allt blir tyst. klockorna slutar ticka.
Skicka en kommentar