Känns som man lever pga någon annans böner. Lite så faktiskt.. På något udda och konstigt sätt som är svårt att förklara. Äsch, bry er inte om mitt konstiga babbel....
Igår var vi och hälsade på morfar på sjukhuset... Han måste amputera bort undre benet nedanför knät för att hans tår har dött pga proppen :/ Mamma pratade med Lena idag (min moster) och det kommer ju säkert att bli en lång rehabilitering men han måste få komma hem till jul vilket hon trodde. Allt jobbigt finns i bakhuvudet.. Men är glad att han är så stark och kämpar. Min morfar är bäst!
Idag har jag faktiskt trots det blåsiga vädret varit ute en stund och andats. Sprang runt på trädgården med en stor jävla stickad tröja som mamma stickat en gång i tiden, jag gillar den.. den e myspys.
Men nu ska jag "heada" mot duschen..
See you in the fame
/ jennyfer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar