saknar dig. hela tiden. 24/7. vad är detta.. jag orkar inte. skitliv. kan jag inte bara få gå vidare? vill jag gå vidare? .. hmm. fuck. det är jobbigt att inte veta om du lever eller är död. "vet du ens om han lever?" , nej det vet jag ju faktiskt inte. du sa en gång att om du försvinner så skulle jag få veta,. men ändå. du oroar mig, mest hela tiden, ibland distansierat, ibland nära som fan.
livet rullar på utan att jag ens vet om det. det försvinner bort utan att jag hinner andas in det. fan. vad ska jag göra? hur ska jag göra? hjälp mig någon. de proppar i mig meds. de hjälper mig att överleva, det är väl det enda. jag är stammis på sjukan. är där 6 ggr i månaden. får nålar i kroppen, går på besök hos psyk. det hjälper inte direkt. jag överlever. men får väl vänja mig vid att inte få leva. för jag orkar inte direkt. speciellt när ingen lyssnar eller tar en på allvar. blir så trött.
lyssnar på rockabillymusik med lillasyster på hennes rum.. mysfaktor. snackar skit också såklart. skönt att ha någon som står ut, som finns,. tack finaste!
wellwell. whatever. fuck this.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar