Jag har en del att skriva här nu. huhu. Aerosmith var fucking great kan jag ju börja med att säga. Jag och Per drog ner mot srf vid typ 10 igår. Var framme runt halv2 efter lite felkörning å sånt. Jag är kung på lokalsinne, not!! Träffade Sanne och hennes polare en stund och gick förbi Nazareth som spelade.
Sen började det typ regna så jag och Per drog upp till bilen å satt där i några timmar i väntan på att dra ner till festivalområdet igen. Drog ner runt halv7 någon gång och stod längst fram vid scenen och väntade på Slayer. Dem började vid 8 och det var jäkligt najs faktiskt. Dock var basen jävligt hög i början så Toms röst försvann helt typ, men efter ett tag blev det bättre.
Efter att Slayer spelat 1,5timme så var det att stå kvar längst fram och vänta på Aerosmith i 2,5 timme. Det var ganska lamt men tiden gick ändå ganska fort. När dem sedan rullade ner den stora ridån med Aerosmiths logga så var jag eld och lågor. Sedan kom han där, mannen i mitt liv, Steven Tyler och totalt krossade! Så jävla underbart när dem körde Cryin' och I don't want to miss a thing. Älskar när Steven tar upp sitt munspel och spelar, jag smälter VARJE gång.
Det var grymt att stå längst fram också,. Förra gången stod man ju långt bort som fan. Då var dem bara små jävla prickar. Nu såg jag Steven på nära håll. Låt mig säga att jag dog! Han är ju så underbar. Måste även säga att Tom i Slayer har ett förjävla charmigt leende. Jag log varje gång han log, så underbart charmig!
well, vid halv2 hade Aerosmith spelat klart så vi sa hejdå till Sanne och hennes polare och gick till bilen. Funderade fram och tillbaka om vi skulle köra eller inte, men det blev inte så mycket av det. Vi drog vid typ 6 på morgonen eller något. Så var inte hemma förrän framåt halv12 typ. Var så jävla skönt att ta en dusch och sen slagga i sängen. Nu har jag ont i nacken som faaen, men det äre värt, det är värt ALLT!
Så är det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar