besvikelser

Man kan inte undvika dem. Kan inte hindra dem från att smyga sig på.. Allt känns bara så jävla värdelöst å meningslöst just nu. Du sviker mig, men samtidigt så gör du verkligen mitt liv rikt, du får mig att må bra på riktigt. Jag kan säga rakt ut att ingen annan får mig att må så bra som du får mig att må. Och du sviker mig.

Jag kämpar verkligen för att lita på folk. Jag har jättedåliga erfarenheter av folk över huvud taget och har jättesvårt för att lita. När jag väl började lita på dig på riktigt, det var då jag insåg att det går inte göra det över huvud taget hur mycket jag än skulle vilja.

Jag hatar att vi inte träffats, jag hatar att du bor mil ifrån mig, jag hatar att allting bara fuckar. Men tydligen verkar det vara så som detta ska gå till. Vi kommer ju ingenstans och det är tack vare dig, tyvärr.

Jag är djupt besviken på dig, jag är verkligen det. Jag vill inte vara, jag vill ju kunna lita. Men nej min kära vän, jag kan inte.

När ska allt bli bra? Säg mig det min kära vän. Säg mig det!