when u least expect it....

då slår bomben ner igen.

förlorar jag dig också så är det slut på mitt liv. för då orkar jag inte mer. fick reda på att en av mina allra närmaste legat inne på sjukhuset efter ett självmordsförsök. HUR MYCKET ORKAR MAN?! kan inte helvetet ta slut snart? räcker det inte med att jag förlorade min finaste för ett halvår sedan? ..... när man känner att man får tillbaka någon slags gnista att leva då slår det tillbaka igen.

att andas är lite lättare nu än för några månader sedan. alla runt omkring gör det lättare att andas, och att faktiskt le. jag har så mycket kvar trots att jag förlorade min hälft. "just call me a survivor, have to be a fighter" ...

det finns många gånger som jag tänkt tanken på att inte längre leva. många år av tankar, planerande.. men någonstans tar det stopp. när albin lämnade mig ensam här på jorden så blev tankarna starkare än någonsin. han hade hållt mig vid liv. jag var tvungen att hitta andra anledningar till att leva för att orka. jag levde för min familj och mina närmsta vänner. några av dem har nu lämnat min sida för att jag fuckat ur pga min sorg. men jag har fortfarande kvar de finaste, de som aldrig ger upp mig, vad jag än säger/gör.


vad tror ni händer med en människa som förlorar sitt livs kärlek? honestly,..... tror ni människan KAN bete sig som denne tidigare gjort?! imagine yourself in my position and think again, and again. många av er hade inte ens stått upp som jag nu gör. JAG ÄR STARK, och jag vet om det. om ni inte vill ha med mig att göra så är det fine, men jag trodde faktiskt att vissa skulle sticka ut och stå vid min sida no matter what, oh god I was sooooo friggin' wrong.


men jag kämpar. alltid. för dig min finaste albin.