... was beein' so close.
In the end it's the one closest that ends up hurting the most!
Jag menar inte att ni som står mig nära gör mig illa på något sätt. Men ibland gör det ändå ont, på olika sätt.
Det finns delar av mig som fortfarande önskar dig tillbaka. Däremot är jag starkare nu, klarar av att inte
ta kontakt, att bara lägga allt åt sidan. Känslorna svalnar sakta men säkert, och snart är du ett minne blott!
Det virvlar runt tusentals känslor omkring mig nu som jag är rädd att ta tag i. Att känna på!
Jag är så lätt charmad av stolen när jag mår som jag mår, och det gör mig jävligt rädd. Jag har ingen större
lust att bli sårad på nytt, faktiskt inte. Och samtidigt är kärlek något som jag inte kan ta till mig nu, jag skulle förgifta
allt i förhållandet. Först måste jag få ordning på mitt liv, dra upp mig själv innan jag kan bära något så ömtåligt och
värdefullt som ett förhållande. Är så jävla rädd att jag charmas något så otroligt av någon som jag knappt
ens känner, det känns läskigt. Vad händer med mig?
Dessutom gör medicinen mig illamående och yr hela tiden. Vilket inte gör någonting alls bättre, utan sämre!
Imorgon börjar jag med full dos, och jag kände mig fortfarande yr idag av halv, så får hoppas att det försvinner snart!
1 kommentar:
Är det ok om jag lägger dig som en länk på mina mina "vänner" på bloggen?
Puss
Skicka en kommentar