Kärlek?

Att träffa någon som man kan tänka sig vara ihop med, som man kan tänka sig spendera 24/7 med borde ju vara en på miljonen. Ändå träffas människor och bara "faller" för varandra helt pladask. Det låter ju helt ologiskt att något sådant skulle kunna hända?

Jag antar att jag är för kräsen för ett förhållande. Kräver för mycket från killens sida. Därför spyr jag på alla o-kräsna människor där ute som bara väljer en ur mängden. Hurfan kan man göra något sådant? Här ställs krav på min framtida pojkvän (som inte finns!).

Jag mår även illa på alla som går i samma banor, bli ihop - förlova sig - skaffa barn - gifta sig - skilja sig - träffa ny - gifta sig - skaffa barn med ny - skilja sig osv...... Det är äckligt, ja äckligt!

Och hur kan man frivilligt vilja leva ihop med en människa i flera år? Vara bunden till denne och inte kunna träffa andra män/kvinnor? I don't fucking get it. Och förmodligen säger alla att "det är för att du inte varit kär", okej.. det kanske är därför. Men jag fattar fortfarande inte!

Kärlek är något sällsynt tycker jag, och människor tar det och fyller sina fickor med det som att det är det vanligaste som finns! Men nej, det är det inte! Kärlek är mer än bara löften och ringar, kyssar och sex. Kärlek är en känsla, någonting man känner djupt inne i själen. Den är sällsynt just därför att folk tar den för givet. För i helvete, gör inte det! Ta vara på kärleken som att det vore det mest sällsynta och mest fridlysta som fanns.

PUNKT!