Falling apart

Vissa skulle förmodligen önska sig mitt liv. En familj som är hel, vänner som finns där och pojkar som cirkulerar runt en. Men nej, jag är inte lycklig!

Ingenting i världen skulle kunna få mig att bli lycklig just nu. Det onda sitter i hjärtat, djupt rotad i själen. Det är så många gånger som jag bara önskat att jag kunde få försvinna, bara lägga mig ner och dö.. Jag kan mest bara känna hat och sorg, inte lycka eller kärlek. Jag försöker så mycket att hålla hoppet uppe, försöker att tänka positivit men när tankarna sätter sig in så är det som att allting bara suddas ut, vänds upp och ner.

Jag vill bara bli älskad för den jag är, avskalad och avspacklad. Inte ses som ett sexobjekt längre.. Ändå erkänner jag nu att jag ser många pojkar som endast sexobjekt. Men det finns dem som sätter sina spår i mig, som jag vill lära känna på ett helt annat plan. Oftast, jag säger inte alltid, så försvinner just de pojkarna ifrån mig. Antar att jag faller för bad-boys och jag hatar det!

I guess I'm just...
falling apart right now.