Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Har så mycket tankar i huvudet som framförallt speglas på min framtid. Vad ska hända liksom? Jag försöker att ta en dag i taget men ibland blir det för mycket för mig helt enkelt.
Jag vet inte alls vad som väntar mig bakom hörnet och blir helt förtvivlad när jag tänker på vad jag ska göra i höst. För får jag inget jobb så kommer jag att ruttna bort här hemma. Ska jag sitta här hemma varje dag i en längre tid så kommer jag att hamna djupt nere i skiten igen, jag bara vet det!
Jag önskar bara jag hade haft något jobb, som en liten trygghet. Jag hatar att inte veta vad som komma skall och jag får ångest bara jag tänker på att behöva sitta här hemma och långsamt ge upp sig själv till demonerna.
Jag vill inte att detta ska hända, och borde förmodligen inte tänka på detta nu. Men tankarna kommer, dyker upp och förgör mig långsamt.
HJÄLP!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar