en händelse i mitt liv, som inträffade närmre än vad man kan tro gjorde att jag börjat fundera över frågan. hur behandlar samhället utsatta barn? får de den hjälp de behöver? människor idag verkar tydligen vara så jävla rädda för att anmäla om de ser något, de skakar av sig det och "tror" att det är ett normalt beteende.. om sedan föräldrarna/vårdnadshavarna sedan skulle bli anmälda och fällda, ja då kommer folk fram, då har de sett både det ena och det andra. men annars vill de inte lägga sig i.. de vill inte vara den första att kasta stenen så att säga. det är ett jävligt känsligt ämne detta med barnmisshandel, om man "anklagar" någon och denne är oskyldig så kan stämningen bli jättekonstig.. men är det då inte bättre att vara på den säkra sidan? att vara obekväm med en person av miljarder i världen, istället för att en unge kanske misshandlas och utsätts för övergrepp?
jag är seriöst så trött på samhället. hur vi bara står och ser på medan människor faller isär, hur människor utsätts för hemskheter av människor de faktiskt ska finna trygghet hos.
jag är då absolut ingen expert i ämnet, det finns säkerligen förklaringar till mycket. men människans feghet, där finns fan ingen förklaring! att vara feg är fan ohållbart. stå inte och se på... gör något, var på den säkra sidan.
och i mitt fall, så tänker jag inte stå och se på. jag tänker agera! jag har såklart bett om råd från nära och bekanta om hur man kan gå tillväga, som sagt. jag vet inte mycket om detta. men jag är hellre på den säkra sidan..........
VÅGA VARA STARK!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar