"this fucking black cloud's still follow's me around, but it's time to exorcise these demons, these motherfuckers are doing jumping jacks now.."
dedär med att tänka positivt. vad ska man tänka på då? familjen? vännerna? medicinen? att man fortfarande lever? .. jag vet inte. klart det är positiva saker som får mig att orka leva, men när tankarna mörknar då är det inte vad man tänker på. att omvandla en negativ tanke till något positivt är sjukt svårt. det borde varenda människa veta, för vi har alla haft negativa tankar. lägg då till ett psykiskt ostabilt mående på det, det är inte lätt. någonstans har jag levt med detta så länge så jag vet inget annat. jag vill verkligen bli frisk, jag vill ha fina tankar,. och klart ibland kommer dem,. när man ser sin familj, ser sina fina kissekatter, sina vänner... klart de finns där, i hjärtat. men det är svårt att få dem att stanna, för de vissnar så lätt å övergår till mindre fina tankar.
problemet är väl att jag tänker väldigt mycket. har så länge jag kan minnas tänkt mycket, på livet, på döden, på mitt liv.. jag är en grubblare i allra högsta grad och mer än ofta kan tankarna stiga mig över huvudet. jag ser allt i vad jag presterar, hur jag ser ut. vilket såklart gör att jag ser det i andra människor också, det har varit naturligt för mig, man är vad man presterar! min insida har jag aldrig tyckt om, har aldrig tyckt om vad jag är utan ett utseende eller en prestation. jag vet att det kan vara svårt att få grepp om, tro mig, har själv haft svårt för det. i större delen av mitt liv har jag även haft mycket tankar kring att folk inte tycker om mig, att jag inte duger, att jag säger fel saker, gör fel saker, ÄR fel. och det är otroligt jobbigt ska ni veta. att hela tiden känna att människor inte tycker om en. och att inte veta om det är så eller om det bara är jag som överanalyserar allt. för ja, det är också något jag gör, överanalyserar! det vet jag att många gör, så jag tror många kan känna igen sig i det.
så hur gör man? hur får man allt detta att försvinna? jag vet att det inte bara kommer att försvinna,. jag måste arbeta med hur jag ser på mig själv, och hur jag beter mig som människa, inte för någon annan utan för mig själv, för att jag ska slippa må dåligt titt som tätt för att ja känner att människor inte tycker om mig. det mest befänga är att jag ibland kan få den känslan kring människor jag faktiskt känner. tyvärr är det inte bara så att man kan tänka bort det, för jag är en grubblare, jag tänker hela tiden, att tänka är något jag gör 24/7.... på ALLT och mer därtill. saker som kanske inte alltid är värt att tänka på, det tänker jag med på, sånt som får mig att må dåligt tänker jag på.
ingen medicin i världen kan få mig frisk så länge jag har en sådan fruktansvärt dålig självbild, så länge jag inte kan känna mig säker i ett större sällskap för att jag är rädd för att folk inte tycker om mig, så länge jag inte kan tycka om mig själv som person...... ingen medicin i världen! ingen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar