är så jävla trött på livet just nu. inga jävla glimtar någonstans i princip. några hos de få vänner jag verkligen verkligen älskar.
jag vet, folk kan se på mig med avund, tjejen som vågar göra det mesta, har pojkar hemma titt som tätt å är inte rädd för att säga vad hon tycker,. men när ni andra går hem till era pojkvänner/respektive så går jag hem å lägger mig i en tom säng med ångesten som sällskap. avundas inte vad ni inte vet något om! jag hade inget hellre önskat än att vara älskad av en enda, så som ni är. it kills me när folk utnyttjar mig. men det fattar ingen, för jag säger det inte. and that's it. i keep my mouth shut!
love kills!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar