One in a million

Jag kommer så väl ihåg, du sa att denhär låten är vår, sedan spelade du upp One in a million genom telefonen. Axls röst.
Det finns så mycket jag kommer ihåg, sådant jag håller så otroligt varmt om hjärtat. Det får mig att le när jag tänker
tillbaka på "the good old days". Jag saknar det något så otroligt mycket. Nu känns allt så avlägset, som att allt
bara glidit oss ur fingrarna, runnit ut i sanden. Och det gör så fruktansvärt ont. Ibland känns det som att jag
pratar med en helt annan person, jag känner dig inte på samma sätt längre. Du glider iväg, and I'm losing you,
probably as much as you losing yourself. Men när du säger orden "jag kommer inte förändras" så skär det djupa sår
i mitt bröst, vad är det jag går och hoppas på? Att du någon gång ska falla in i en mall? Men nej det kommer du aldrig att göra.

Jag vill bara att du ska kunna älska mig, som jag älskar dig. Just nu verkar det mer avlägset än när du höll
på med diverse berusningsmedel. Det känns som att du bleknar bort allt fortare framför mina ögon.
Jag önskar jag kunde släppa allt, alla känslor, alla förhoppningar. Men någonstans tänker jag fortsätta hoppas i det tysta.
I just hope for your own sake that the time comes soon, or else both you and I will fall apart,.

Hittade ett blogginlägg skrivet i oktober 2008;
"Jag försöker och försöker. Men det händer inget. Inget svar. Jag blir både orolig och rädd samtidigt som jag blir ledsen och arg.
Känner mig så sviken, gång på gång. Vareviga gång då jag försöker ringa så sviks jag då du inte svarar. Känns förjävligt rent ut sagt.
Men jag ska bara ha dig! Det finns ingen annan utgångspunkt här. Jag bara ska!"

Dem sista orden ekar mest i mitt huvud. "jag ska bara ha dig". Tänk om du någon gång kunde känna detsamma.

Patience,.
Hejdå!