Finns så mycket som jag skulle göra ogjort, och mycket som skulle bli gjort. Fick höra något idag som fick mig att tänka, frågade min lillasyster om det "är jag elak?",. Ja jag är elak! Jag är fruktansvärt egocentrisk och elak på många sätt. Men vafan ska man göra då? Det är en försvarsmekanism. Det enda jag har att försvara mig med. Hur lätt är det då att vara ödmjuk och givmild, jag bara undrar?
Även om orden "du är elak" egentligen inte rör mig i ryggen så borde dem nog göra det. Just därför jag reflekterade över det. Jag blev inte ledsen, blev inte sårad. Jag skrattade! JAG SKRATTADE! Det visar väl mest på hur jävla lite det rör mig i ryggen? Och det är inte okej! Man ska inte vara elak. Jag om någon borde veta det, så många som vänt mig ryggen, slagit mig i ansiktet och kastat mig i smutsen totalt, dem människorna var elaka, och jag trodde jag svor på att aldrig bli som dem.
What have I become? A fucking monster! En elak slyna. Återigen, det är inte okej!!! Jävla försvarsmekanism. Att ta ner gardet är dock svårt, att släppa på känslorna. Jag har gjort det typ två gånger i hela mitt liv, och jag fick bara skit tillbaka. Så hur lätt på en skala tror ni egentligen att det är för mig?
Om jag är elak mot er förtjänar ni med all sannolikhet inte min vänlighet, men ni kanske förtjänar mer än mina råa och iskalla ord, I'll give you that. Som sagt, If I could turn back time.. Jag hade nog gjort bättre saker.
But this monster ain't planning to go away - at least not yet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar