denhär natten har varit en av dem värsta i mitt liv. tårarna föll okontrollerat och jag fick svårt att andas.
jag är fortfarande ganska nedbruten men jag lever iallafall, tur eller otur, who gives a fuck?
jag vet inte vart jag är, vem jag är, vad jag gör. allt är bara en enda stor svart dimma. nu mer än någonsin önskar
jag mig tillbaka till barndomen, där allt var så lekande lätt.
om jag lever imorgon är jag inte hemma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar