Vad är det jag försöker med? Vad är det jag hoppas på?
Att en gång ska livet bara vara bra, nej! Det funkar inte så, och jag tror att det är vad som stör mig.
Aldrig någonsin kommer livet att bli bra nog för mig, jag försöker och försöker, jag kan inte le och mena det.
Mitt liv fungerar inte normalt, men när fan ska de göra det? Jag kan sitta här och knapra piller i hela mitt liv,
men vafan får jag ut av det? Jag klarar inte av att leva utan dem, det känns så jäkla fail!
När är jag stark nog att stå på egna ben kan man undra. För ingenting, vare sig förhållande, flytt eller plugg
kommer att fungera så länge jag inte klarar av att stå på egna ben. Detta stoppar mig från att leva ett normalt liv.
Nej, jag säger inte att jag vill ha ett Svensson-liv. Det kommer jag förmodligen aldrig ha, för jag är inte stereotypen
för en Svensson, MEN jag vill kunna andas all the time, jag vill kunna känna mig lycklig. Är det för mycket begärt undrar jag?
Om någon skäggig gubbe finns där uppe i det stora jävla valvet så hoppas jag att han vet att jag hatar
honom för detta jävla liv som jag levt. När ska det vända för mig? Har jag inte gått igenom tillräckligt mycket skit?
JÄVLA GUBBE.
Och nej, jag tror inte på gubbjäveln, men det känns lättare att lägga skulden på någon i detta läget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar