Jag tänker tillbaka, tillbaka ungefär 4 år. Då var jag endast 15år gammal. Visste inte vad riktig kärlek var, och vet inte om jag fortfarande gör för den delen. Men du, du var äkta kärlek för mig. Du fick mig att sväva på moln - du gjorde mig lycklig! Sen sårade du mig, sen gjorde du mig lycklig, sen sårade du mig o.s.v. Men ändå, du är den enda jag verkligen på riktigt varit kär i.
Var inne på myspace precis, lyssnade på låten du skrev om oss, till mig. Det rör mig fortfarande till tårar. Det var just så det var då.. Och du var vacker som få, en av de få jag räknade till snyggast on this planet. Ditt utseende har ändrats sedan dess, radikalt faktiskt. But still.. Någonstans innerst inne vet jag att det aldrig var din avsikt att såra mig. Det är iallafall vad jag inbillar mig, även till denna dag. Du var snäll, du var underbar, du var charmig som få. Ibland var det bara så att du inte mådde speciellt bra eller hade problem som kom i vägen. Någon gång skulle jag vilja veta sanningen. För hur mycket jag än försöker att inbilla mig själv att så var fallet så finns det något i baktanken som säger något annat.
Hur det än ser ut för tillfället så var du den jag verkligen kände kärlek till, den första och enda jag verkligen varit kär i. And that's for fucking real!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar