ingen jävla solskenshistoria

av alla dessa tusentals inlägg jag skrivit i min blogg genom åren har jag märkt hur mycket som är dåligt. hur mycket som inte står rätt till. så fort jag kommer på fötter igen och orkar andas, då kommer nästa jävla smäll. smällen jag fick i torsdags tog nog dock allra värst. var längesen jag fick en sån jävla käftsmäll, psykiskt. story to be re-told;

jag dejtade en kille. endast 17 år, fast på behandlingshem, psykiskt sjuk. need I say more? jag tyckte så förbannat mycket om honom, en såndär förälskelse om man får kalla det så. vi träffades ett tag. vi hade det liksom bra. eller ja,. jag trodde det. vi blev tillsammans, på alla hjärtans dag, dagen jag alltid hatat mest. "du kommer inte hata den efter detta...." - jo mer än du anar! åker hem och tror att allt är bra. jag har pojkvän? sjuk känsla. studsar in hos lillasyster och är överlycklig. för att sedan slås till marken. får mess av en polare; "ah lycka till, låg med honom idag". där......... föll jag. va? vad fan menar du? ringer honom och är förtvivlad. varför påstår hon detta? "jag har inte haft sex med henne" , han upprepar den meningen säkert 10 ggr. jag vet inte vad jag ska tro. lägger på å min "polare" kommer över, visar alla sms han skrivit till henne. förnekelsen visar sig falsk och jag vill kräkas. han kysste mig, en timme efter att han gjort en jävla massa annat (som jag inte ens vill tänka på, eller skriva) med min polare? vad i helvete? att konfrontera henne är dock nästintill omöjligt. detta för att hon säger att jag gjort samma sak mot henne. "du visste att jag gillade honom å ändå hade du sex med honom". jo fast du var tillsammans med hans bästa vän? hur fan ska jag kunna veta att känslorna fanns där fortfarande? avslutade kapitel ska väl förfan vara avslutade? ................... blir äcklad. vad än folk snackar nu, om mig, så bryr jag mig inte. det rör mig inte i ryggen. jag är så jävla iskall just nu. jag gråter inte, jag är bara arg. jävligt arg. 

bad honom att ta bort mitt nr om han brydde sig det minsta om mig, å att aldrig mer höra av sig. idag hörde han av sig trots detta. "jag saknar dig, tiden har pausats när du inte finns där, jag behöver dig.... blabla". ett långt jävla sms. mitt svar; "jag behöver inte dig. hör inte av dig mer". iskall och jävlig. like they made me........ all those idiots of men. "du har din mössa här". ja det har jag. och jag saknar den mer än dig. om jag ska hämta den eller inte återstår att se. vill inte se honom i ögonen. orkar inte. för trots allt gör det fruktansvärt ont! 

mitt liv har inte några jävla solskenshistorier. min blogg består av besvikelse, sorg, depression, ångest och ren jävla panik. i framtiden hoppas jag dock att den kan bestå av glädje. någon gång.