å så handlar inlägget återigen om min älskade älskade hampus. ibland kan man fundera på om ja inte ska döpa om bloggen till "hampusbloggen". jag tror att över hälften av alla inlägg handlar om honom alt. har någon rad med honom................... det suger att allt är så upp å ner. att jag inte får vara med den människa jag faktiskt älskar, som är den enda som förstått mig fullt ut, den enda som funnits där i de värsta av situationer och ångestattacker. tror jag gråtit mer inför honom än någon annan utom familjen. sjukt hur man kan lita på en människa så mycket som jag litar på honom. hur man kan öppna upp sig å få vara sig själv så jävla mycket som jag kunnat göra med honom.
saknar honom varenda eviga jävla dag som går i mitt liv av missär å ångest. det finns ingen, och jag upprepar ingen som fått mig att känna som han. INGEN. det finns några få som fått mig att älska, men inte som hampus... aldrig som honom! han har fått mig att älska på en helt annan nivå, i en helt annan dimension. det går inte ens förklara.
vad gör du nu? vad tänker du på? är du arg, glad, ledsen? jag vill veta. jag vill vara där. jag har varit så arg.... för många gånger, så jag orkar inte ens vara arg över situationen längre. jag tuggar å sväljer skiten. jag kan inte göra mer. men vad jag längtar efter denna mans armar runt mig, vad jag längtar efter att få känna honom. det är så själen å hjärtat skriker, inombords.
vart du än är, vad du än gör nu, så hoppas jag du fortfarande läser min blogg. du är en av de få som har tillgång till denna adressen. det mesta är för dig, till dig, om dig. du är allt.
it will always be you.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar