Å så har man äntligen fått ett livstecken efter två månaders frånvaro. I know, I can't keep away...... Fuck. Men ja, de e ju delvis mitt fel att han vart borta så länge... Well. Jag kan inte hjälpa det, just nu skriker mitt hjärta efter just honom. I would be a fool not listening to my own feelings....
Så är det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar