vart du än sov, vems tankar du än var i, vems liv du än delade, så var du på något underligt sätt alltid min. för jag kände det, i mitt hjärta. du fanns där, även om du inte var bredvid mig. det är för djupt för någon att förstå. förstår du?
jag är rädd. för att du ska slitas ifrån denna värld. jag är rädd för att drömma mardrömmar som blir till riktiga skuggor längs väggarna. är rädd för de krypande skuggorna, att du ska hemsöka mig. it actually freaks me out right now.
in some way, you will always be mine.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar