if I'm alone I can not hate..

jag är så trött på allt...... på alla människor, på alla jävla relationer, på mitt liv, på mig. min själ är så skadad så jag vet inte ens om den ens lever där inne. jag förstår inte varför jag fortfarande är snäll mot människor, ibland vill jag bara bli lämnad ifred, slippa ha vänner så att jag bara kan bete mig som jag känner. "var som du känner dig..." ja jo, men inte så jävla lätt när man är arg, frustrerad och ledsen mestadels av tiden.., ingen vill umgås med en sådan person, I know, jag skulle ALDRIG umgås med mig. å jag skiter i om folk säger att jag är "bäst", för jag vet att så inte är fallet....... så lägg ner! jag tänker aldrig tillåta någon att tycka så, någonsin. iaf inte så länge det är såhär. 

jag vill lägga mig ner å dö. hur många gånger har jag skrivit den meningen? säkerligen en miljon gånger. men det är precis så jag känner.. jag skulle dock inte ta mitt liv, jag är för "feg", jag är skiträdd för att dö, så är det. å jag skulle aldrig vilja ha det på mitt "samvete" att jag lämnat min familj. ändå tänker jag på att lämna denna skitvärld någon gång varje dag. jag "planerar" och spelar upp dödsscenen om och om igen i mitt huvud...... ja, det är jobbigt att vilja dö, att känna att man inte orkar leva. å ja är så trött på folk som säger "vi har det bra vi", jaså har vi? ja visst, jag kanske har en sovplats, mat för dagen, en familj osv osv. men att jämföra problem är knappast rätt läge..... mitt psyke tar nästan död på mig, ÄTER UPP MIG! för mig är det nog så jävla jobbigt. säg så när ni själva fått känna på att må så som jag gör......... så får vi se.

ångest. hej