det var så längesen jag hörde något från dig. någonstans börjar jag undra om du gav upp. om du insåg att allt du sagt till mig inte gick att åstadkomma i slutänden. du sa till mig att du skulle vara hos mig innan 2011 var slut, du är fortfarande inte här.
jag förstår ibland inte varför jag håller kvar. så många gånger som du svikit mig, sårat mig. min mamma säger att hon inte tror du är bra för mig. jag blir förbannad när hon säger så, samtidigt vet jag att det ligger något i det. drar vi ner varandra?
jag vill tro så mycket mer, vill tro att du är bra för mig. jag vill tro att vi har en framtid, ja jag har funderat så långt fram. jag vill tro att allt detta kommer att ske. samtidigt dras jag ner dag för dag då jag inser att det kanske aldrig kommer hända.
jag älskar dig. mer än något annat på denna jord, det vet du! och jag skulle göra i stort sett vad som helst för dig, det vet du! jag kan inte ens förklara vad du betyder för mig. vare sig det blir vi eller inte så vill jag att du ska veta att jag älskar dig, mest av allt.
fan.. det slutar alltid med ett inlägg som handlar om dig. call me!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar