De närmsta dagarna har jag haft tiden att fundera över mitt känslosvallande liv. Och jag tror att jag kommit fram till följande; jag ljuger för mig själv, jag kan inte ha något seriöst med någon för jag blir rädd och sticker innan jag ens hunnit känna efter vad jag verkligen känner. jag har inte modet till att binda mig till en enda människa. rädslan av att en gång bli lämnad eller vara otrogen skrämmer mig alltför mycket. jag vet, det låter ju så jääääävla knäppt så det är inte sant, men så är det bara. jag sa inte att jag var enkel eller att mitt liv var en dans på rosor, jag sa inte att jag var fullt frisk!
jag är inte ledsen för dem jag sårat. förmodligen har ni förtjänat det. men det finns dem få som jag verkligen delat i två, som jag slagit på trots att dem redan legat ner. er vill jag säga förlåt till, och tack för att ni står ut mig och inte lämnar min sida. förlåt om jag slår på er ibland, men ni får slå tillbaka, det lovar jag er. och jag tror att ni vet om det.
that's it. people just ain't no good.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar