Känns som att mitt hjärta träffats av en vass kniv, rakt igenom alltihop som rör sig inuti mig.
Jag vet inte hur länge till jag klarar av detta. Och jag vet inte, men nu känns det som att de börjar vända från bättre till det sämre.
Jag är så jälva arg på allting samtidigt som jag är så svag i mig själv att jag så lätt tappar fotfästet och gräver ner mig totalt.
Please, Rescue me!
Morfar - 1 år av oändlig saknad. Kom tillbaka :(
Mammas födelsedag idag också, grattis på 42års-dagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar