Ibland undrar jag vadfan jag gör här? Allting jag tar för mig går i stort sett emot mig! Ingenting vill
gå åt någorlunda rätt håll. Dessutom är jag ju sämst och socialiserar mig alltid med FEL personer!
Och atm sitter jag och funderar på ett handskrivet brev. Om det ska postas eller inte.. Egentligen
borde jag väl slänga det. Men något säger mig att jag ändå måste skicka det! Känns som att det är
min sista chans. Även om brevet inte innehåller lovord precis. Förmodligen slängs det väl av mottagaren kan jag gissa.
Annars orkar jag inte direkt med charmiga killar nu. Jag charmas så lätt med vilket inte är bra när
jag är så sårbar som jag är nu! Fan vad jag hatar livet och dessa dumma känslor som spökar dag som natt.
FUCK!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar