Just nu får jag knappt någon kärlek alls. Varken i form av intima möten eller yttrande i ord. Nu för tiden känner jag mig som en oälskad bitch. Vad jag än försöker med så blir det bara fel, antingen är jag alltför efterhängsen eller så bryr jag mig inte. I de flesta fallen är det väl det förstnämnda. Men vafan.. Allt jag vill ha är intima möten, kärleken i sig kan kvitta, jag vet redan att jag inte är kärleksfull eller liknande. Men fyfan vad skönt och tryggt det skulle kännas att ha någon brevid sig i både med- och motgång. Någon att verkligen älska och förlita sig till.
I'm fuckin' alone!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar