Tanken slog mig för en stund sen.. Ögonen började vattnas och tårarna började komma fram. Jag är så otroligt jävla lycklig för att jag fortfarande är vid liv. I många år har jag kämpat med mitt mående och varit längst ner i depressionens groteska hål. Sakta men säkert har jag de senaste åren börjat klättra upp ur hålet, börjat bli en individ igen. En individ som kan socialisera sig med andra individer, som kan leva.
Leva är något som de flesta ser som en självklarhet. Men för de som sitter i depression är det inte "bara" att leva. Det är som att man måste säga till säg själv att "fortsätt andas annars dör du". Det är svårare än många tror. Jag har under dessa åren insett hur mycket min familj är värd, att det inte går sätta ett pris på något sådant! Hur mycket mina vänner betyder, att inte ta någon för givet! Och framförallt värdesatt mitt eget liv, insett att jag är värd något - jag är en individ värd att leva ett bra liv.
De som sårat mig på vägen har bara gjort mig starkare. Jag hyser inte längre något agg mot dessa människor. Jag liksom dem har sårat, det är en av livets baksidor, man sårar och man blir sårad.
Att vara djupast ner i hålet av depression är något jag inte ens önskar min värsta fiende. Detta hemska och groteska stadie är något som tar död på många människor i dagens samhälle. Jag är en av de som överlevt. Däremot påstår jag inte att jag är starkare än någon av dem som valt att lämna livet. Samhället pressar hårt idag, det kan inte resultera i annat än fler självmord. Vad förväntar sig människor egentligen?
Vi behöver en stark grund i samhället där stöd finns för de som mår dåligt. Jag kan väl säga att jag hade tur som gick och pratade med någon, är glad att jag accepterade att jag faktiskt hade problem och inte bara blundade för dem. Jag öppnade upp mig som jag aldrig gjort förr, och det är därför jag står där jag står idag. Alla har inte fått chansen att få denna hjälp. Vården idag har stora brister, något som staten måste se över och satsa mera på. Det är viktigt att de som mår dåligt får den hjälp de behöver.
Ett samhälle har alltid brister. Men det är när de upptäcks som de ska göras något åt. Inte när det är för sent!
WAKE UP!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar